Många personer med cystisk fibros insjuknar vid ung ålder i diabetes. Varför har hittills till stora delar varit okänt men nu har forskare vid Lunds universitets diabetescentrum och Karolinska institutet kartlagt en molekylär mekanism som bidrar till den förhöjda diabetesrisken.

- Den ökade risken för diabetes har tidigare förklarats med att sjukdomen cystisk fibros i sig leder till skadomr på bukspottkörteln där det blodsockersänkande hormonet insulin produceras. Vi kan som första forskargrupp visa att den muterade gen som orsakar cystisk fibros även spelar en viktig roll i själva frisättningen av insulin, att diabetesrisken är mer än en destruktion av körteln, säger Anna Edlund, doktorand vid Lunds universitets diabetescentrum.

Cystisk fibros beror på en genetisk mutation i en jonkanal som normalt reglerar salttransporten i celler i framför allt i lungorna och bukspottkörteln. Mutationen leder till många olika symtom. Individer med cystisk fibros producerar rikligt tjockt och segt slem. Detta gör att luftvägarna blir känsliga för infektioner och återkommande eller kroniska lunginfektioner är inte ovanliga. Utsöndringen av bukspott från bukspottkörteln till tarmen försvåras vilket bland annat orsakar diarréer och dålig viktuppgång.

Obehandlad leder cystisk fibros till döden men med allt bättre symtombehandlingar har överlevnaden blivit längre. Idag blir många personer med cystisk fibros mer än 40 år.

- Att med ett så dåligt hälsoläge dessutom drabbas av diabetes försämrar den redan allvarliga situationen ytterligare, säger Malin Flodström-Tullberg, docent vid Centrum för infektionsmedicin, Karolinska institutet.

Många personer med cystisk fibros har en försämrad sockeromsättning. Vid 30-årsåldern har ungefär var fjärde person med cystisk fibros också en insulinkrävande diabetes.

Vad forskarna nu visat är att mutationen i cystisk fibros-genen försämrar utsöndringen av insulin till blodbanan vilket innebär att den blir otillräcklig när kraven ökar, till exempel efter en måltid.

- Normalt utsöndras insulin i faser. En tidig fas som ett snabbt svar på förhöjt blodsocker och en senare fas som syftar till att återställa blodets sockernivå. Vid cystisk fibros är det framför allt den tidiga fasen av insulinfrisättningen som är otillräcklig, säger Anna Edlund och tillägger.
- Våra studieresultat stämmer också med iakttagelser från kliniken. Många personer med cystisk fibros som inte har diabetes har normalt blodsocker vid fasta men förhöjt efter en måltid.

Forskarna har arbetat med insulinceller från möss och avlidna donatorer. De har visat att cystisk fibros-genen spelar en viktig roll i den komplexa kedja av händelser som föregår utsöndringen av insulin.

När cellerna utsattes för höga glukosvärden svarade de som förväntat med att öka insulinutsöndringen men när ett medel, som specifikt hämmar den jonkanal som uttrycks av cystisk fibros-genen, tillsattes försämrades förmågan signifikant.

- Trots att diabetes är så vanligt vid cystisk fibros är förvånansvärt lite känt om mekanismerna bakom detta. En förutsättning för att kunna utveckla förebyggande behandlingar som förbättrar förmågan att utsöndra insulin är att vi känner till den bakomliggande orsaken. Våra studier har bidragit till att vi nu är ett steg närmare, säger Lena Eliasson, professor vid Lund universitets diabetescentrum.

Publikation: CFTR and Anoctamin 1 (ANO1) contribute to cAMP amplified exocytosis and insulin secretion in human and murine pancreatic beta-cells:
Anna Edlund, Jonathan LS Esguerra, Anna Wendt, Malin Flodström-Tullberg and Lena Eliasson

För mer information, kontakta gärna:
Lena Eliasson, professor vid Lund universitets diabetescentrum, Tel: 040-39 11 53, 070-522 54 14 lena.eliasson@med.lu.se
Malin Flodström Tullberg, docent Centrum för infektionsmedicin, Karolinska institutet, tel 08 524 876 25, 076 947 45 69 Malin.Flodstrom-Tullberg@ki.se

Till artikeln