En metod för att mäta effekter av samtalsbehandling, som utvecklats av forskare vid Linköpings universitet, får nu genomslag i stora delar av Sverige. Med privatiseringar och konkurrens ökar efterfrågan på mätmetoder av hur bra olika psykologiska behandlingsmetoder fungerar.

Det är Rolf Holmqvist, professor i psykologi, och hans forskargrupp som har utvecklat metoden och nu får stora anslag för att sprida den vidare.

Det började som ett projekt inom primärvården i Östergötland, berättar han. Psykologer och kuratorer där ville ha hjälp med att utvärdera sina insatser i samtalsbehandling.

Han jämför med medicinska studier där man kan slumpa patienter till försöks- respektive kontrollgrupp, utan att vare sig patienten eller den behandlande läkaren vet vilka patienter som får den verksamma medicinen och vilka som får placebo. Det här är inte möjligt inom psykologin, när behandlingen består av samtal.

- Då vet ju både patient och terapeut vilken metod man använder och det påverkar förstås förväntningarna, och antagligen också utfallet.

En vanlig mätmetod är att patientens välmående skattas vid första respektive sista behandlingstillfället. Men, säger Rolf Holmqvist, det finns 1000 skäl till att det rinner ut i sanden genom att mätningen vid det sista tillfället aldrig blir av. Patienten kanske inte dyker upp, eller man har bytt terapeut, eller man glömmer det helt enkelt.

LiU-forskarna bestämde sig istället för att mäta före och efter varje behandlingstillfälle. De patienter som samtyckt till att medverka i undersökningen får ett formulär i receptionen vid ankomsten, och ytterligare ett när samtalet är avslutat. Formulären fylls i och lämnas på plats. Frågorna i formulären handlar om hur patienten mår och hur de uppfattar relationen med behandlaren. Forskarna hämtar också in data från terapeuten, exempelvis om patientens eventuella sjukskrivning och medicinering.

- Det blir mycket papper, konstaterar Rolf Holmqvist, men det fungerar. Det är också värdefullt att kunna mäta vid varje behandlingstillfälle, då fångar vi upp förändringar under resans gång.

Metoden har nu använts i flera år inom både primärvården och psykiatrin i Östergötland. Den har spridits vidare till Borås, Kungälv, Värmland, Västervik och Östersund och ska också börja användas vid S:t Görans sjukhus och privata utförare i Stockholm. Och nu i november ska Rolf Holmqvists forskargrupp tillsammans med andra forskare och företrädare för Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, planera för en konferens med verksamhetsföreträdare, där man kommer att diskutera vilken typ av data de behöver för att kunna utveckla sina verksamheter.

- Som en enhetschef uttryckte det: Vi vill veta hur väl vår verksamhet lyckas jämfört med andra.

- Vi utvecklar formulären i nära samarbete med praktikerna. Saker som de vill fånga upp kan vi lägga till frågor om.

Redan finns data insamlade från 1 600 patienter, något som nu kommer att öka radikalt.

Vad kommer man då fram till? Vad kan man se?

- Samtalsbehandling fungerar. Det är vårt huvudresultat, säger Rolf Holmqvist. Patienter i primärvården blir klart mycket bättre av samtalsbehandling. Det gäller oavsett diagnos, och oavsett vilken typ av samtal. Inom psykiatrin är förbättringen inte lika stark, men där handlar det också om patienter med svårare diagnoser.

Flera samtalsmetoder har samma effekt, visar forskarna vidare. Inga stora skillnader kan påvisas i effekt mellan exempelvis KBT och psykodynamiska metoder. Även rena stödsamtal fungerar bra om man tar hänsyn till (eller kontrollerar för) vilka patienter som får dem.

- De är den vanligaste behandlingsformen och kan ges till patienter som inte är motiverade för en mer avancerad terapi.

De har också tittat på hur många samtal som behövs. Ibland ordineras en serie med ett på förhand bestämt antal samtal, kanske 10. Efter det anses förbättringen avta, kurvan planar ut. Men Rolf Holmqvists grupp har visat att det inte stämmer.

- Förbättringskurvan är inte böjd, den är en rak linje som är brantare för somliga och flackare för andra. Det innebär att fem samtal kan räcka för en del patienter, medan andra kan behöva femton, eller till och med fler. Vi hittar ingen grund för att just tio skulle vara bäst.

I andra pågående studier granskas exempelvis samtalsrelationen mellan terapeut och patient och vad som händer om den försämras. I Borås och Kungälv studeras en metod där patientens feed-back går direkt till terapeuten och kan användas i det aktuella samtalet.

- En av poängerna med vår metod och den stora mängd data vi får in är ju att vi kan göra många undergrupper och studera delfrågor, snart sagt i det oändliga.

Rolf Holmqvist och hans forskargrupp har nu fått 3, 3 miljoner färska kronor från FAS, Forskningsrådet för Arbetsliv och Socialvetenskap, för att sprida och vidareutveckla sin metod.

Till artikeln