Fysisk träning och motion har betydande effekt på depression. Därför bör det rekommenderas till människor med mild depression och som inte har fysiska sjukdomar. Det visar en ny metaanalys av bland andra Torbjörn Josefsson, doktorand i psykologi vid Högskolan i Halmstad. Resultaten publiceras i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports.

Torbjörn Josefsson har tillsammans med forskarkolleger vid Göteborgs universitet undersökt effekten av fysisk träning och motion på depression. Metaanalysen baseras på 15 olika studier, varav en är den största studie som har gjorts vad gäller fysisk träning, motion och depression med inte mindre än 288 deltagare. Resultaten som nu presenteras i en artikel i Scandinavian Journal of Medicine & Science in Sports, skulle kunna få stora effekter för behandling mot depression, menar forskarna.

– Såväl primärvården och psykiatrin som företagshälsovården kan ha stor nytta av detta genom att utveckla och erbjuda gruppträningsinterventioner – behandlingar – specifikt utformade för deprimerade, antingen som huvudbehandling eller som komplement till traditionell behandling som till exempel psykoterapi. Genom att träningsinterventioner kan ske i grupp kan det innebära snabbare behandling, minskat lidande och eventuellt kortare sjukskrivningsperioder, säger Torbjörn Josefsson och fortsätter:

– Det är troligen också mer kostnadseffektivt jämfört med psykoterapi. Primärvården kan också med stöd av vår metaanalys rekommendera deprimerade personer att träna, antingen på egen hand eller i organiserade former, till exempel på gym.

Det har förvisso gjorts flera liknande studier, så kallade metaanlyser, tidigare. Detta är dock den första där man bara har inkluderat studier som har undersökt effekten av fysisk träning och motion och där forskarna har gjort jämförelser utifrån tre kategorier: 1. de som inte får någon behandling, 2. de som får placebo samt 3. de som får sin ordinarie pågående behandling.

– Tidigare metaanalyser har inkluderat studier där man har använt kontrollgrupper som har fått behandling mot depression, till exempel meditation, avslappningsträning eller ljusterapi och kan på så vis ha resulterat i ett missvisande resultat. Därför är vår metaanalys en viktig uppdatering på tidigare resultat samtidigt som den ger en översikt över forskning om fysisk träning och motion som behandling mot depression, förklarar Torbjörn Josefsson.

Tidigare metaanalyser har också inkluderat studier med deltagare som inte har depression som primär diagnos, till exempel har patienter med huvuddiagnoser som MS eller schizofreni studerats.

– För att ta reda på effekten av just fysisk träning och motion på depression behöver man först och främst undersöka en homogen grupp där depression är huvuddiagnos, menar Torbjörn Josefsson.

Torbjörn Josefsson tror själv mycket på att utveckla ett skräddarsytt program för deprimerade där till exempel både fysisk träning och motivationssupport ingår. Han planerar nu tillsammans med sina forskarkolleger, en kommande studie för att undersöka ett "kombinationsbehandlingspaket” där både fysisk träning, motion och mindfulnessmeditation ingår.

Torbjörn är Sveriges första forskare i psykologi som har mindfulness som avhandlingsämne. Avhandlingen läggs fram till sommaren.

KONTAKT
Torbjörn Josefsson, torbjorn.josefsson@hh.se

Till artikeln